Franz Xaver Gerl: * 30 november 1764 i Andorf, Oberösterreich, † 9 mars 1827 i Mannheim, Tyskland. Sångare (bas) och kompositör. Son till en skollärare och organist; 1777 domkyrkokörsångare (alt) i Salzburg, där han måste ha varit elev till L. Mozart; 1778–82 vid Salzburgs gymnasium, studerade sedan logik och fysik vid universitetet; från 1785 satsade han på en teaterkarriär, först som bas i Ludwig Schmidts teaterkompani i Erlangen, Tyskland, och 1786 vid ett Rhenlandskompani (främst i komiska roller, med en huvudroll som Osmin); 1787 i E. Schikaneders trupp i Regensburg, Tyskland; 1789–93 vid Freihaustheater vid Wieden i Wien, verksam som sångare och huskompositör. Han sjöng Sarastro (hans första fru Barbara var Papagena) i W. A. Mozarts Trollflöjten vid premiären 1791, som var vän till Mozart och skrev arian ”Per questa bella mano” K. 612 för honom samma år. Från 1794 till 1801 uppträdde han på Brno-teatern; från 1802 till 1826 var han medlem i Mannheims nationalteater, där han också arbetade som skådespelare. Hans singelspelar skrevs mestadels i samarbete med tenoren B. Schack. Mozarts andra äktenskap var med Magdalene (född Reisinger), hans första fru Barbaras kusin.

MINNESMÄRKEN
Minnesmärke i Andorf

Konstnärsparet Franz och Barbara Gerls arbete kännetecknas av deras lojala tjänstgöring för W.A. Mozart och hans verk.

(Prof. Alfred Orel)
Franz Xaver Gerl, född 1764 i Andorf, son till en skollärare och organist, studerade i Salzburg och blev basist och kompositör. Hans fru, Barbara, född Reisinger, också sångerska, var bland Mozarts nära vänner. Fru Gerl övertalade den tveksamma Mozart att ta sig an kompositionen av ”Trollflöjten”. Det är därför inte konstigt att Mozart anpassade sångrollen Sarastro till rösten hos sin framgångsrika basistvän. Vid premiären av ”Trollflöjten” på Theater auf der Wieden i Wien sjöng Franz Gerl Sarastro och Barbara Gerl Papagena. Franz Gerl framförde också huvudrollerna som Osmin, Don Giovanni och Figaro i andra Mozartoperor. Att Gerl sjöng basstämman i Mozarts Requiem vid Mozarts dödsbädd (4 december 1791) talar för den vänskap som varade fram till hans död.

[Ovanstående text skrevs baserat på historiska dokument]

VERK
Singspiele (Den dumma trädgårdsmästaren från bergen, eller De två Antonerna; Jakob och Nannerl, eller Den behagliga drömmen; De dolda sakerna; Vad gör Anton på vintern?; Don Quijote och Sancho Panza; De vises sten eller Den magiska ön; Anton vid hovet eller Namnsdagen).

Vielseitiges Profil

Musiklexikon.at

Johann Baptist Henneberg (* 5 december 1768 i Wien; † 27 november 1822 i Wien) var en österrikisk kompositör, pianist, organist och kapellmästare.

Henneberg var kapellmästare vid Freihaustheater från 1790 till 1801, och sedan vid Theater an der Wien fram till 1803. Han fick senare en tjänst som organist åt prins Nikolaj II Esterházy de Galantha i Eisenstadt, där han även dirigerade operaföreställningar. Från 1814 var Henneberg körledare vid Hofkirche i Wien, och från 1818 till 1822 var han även organist i den kejserliga hovorkestern.

Henneberg spelade en nyckelroll i uppsättningen av Mozarts opera Trollflöjten. Efter att Mozart dirigerat premiären den 30 september och 1 oktober 1791 dirigerade Henneberg även efterföljande föreställningar. Henneberg skapade även själv flera operor, vilka åtnjöt stor popularitet vid den tiden.

År 1797 komponerade han, tillsammans med Ludwig van Beethoven, menuetter och tyska danser för en maskeradbal av Pensionssällskapet för sköna konstnärer, vilka framfördes den 26 november 1797 i Große Redouten-salen i Wiens Hofburg.

Johann Baptist Henneberg – Wikipedia

Benedikt Schack framför en konsert med Schikaneder-truppen: numret ”O Anton du bist mein” från Singspiel Die Zween Anton. Schack står i mitten, hans händer hållna av sopranen Joseph Hofer och barytonen/impresariot Emanuel Schikaneder. Klicka på bilden för att se de andra musikernas identiteter och originalkällan.

Benedikt Emanuel Schack, även stavat Benedikt Emanuel Schak, (7 februari 1758 i Mirotice, Böhmen; 10 december 1826[1] i München) var en österrikisk operatenor och kompositör, kapellmästare, dirigent, flöjtist, musikpedagog, musikhandlare och körpojke.

Schack var körsångare i Sankt Vitus kyrka i Prag 1773. Han studerade medicin och filosofi i Wien 1775 och tog kompositions- och sånglektioner för Karl Frieberth. År 1780 blev Schack kapellmästare åt prins Heinrich von Schönaich-Carolath i Liegnitz, Nedre Schlesien. Efter att orkestern upplösts 1784 reste han genom landet som musikhandlare. I maj 1786 anställdes han i Salzburg av teaterregissören Emanuel Schikaneder, med vars ensemble han reste till Augsburg och Regensburg. När Schikaneder sa upp sitt kontrakt i Regensburg i maj 1789 följde Schack med honom till Wien. Den 30 september 1791 sjöng han rollen som Tamino i premiären av Mozarts Trollflöjten på Theater auf der Wieden där. Han var också en av sångarna med vilka Mozart repeterade delar av sitt Requiem dagen före sin död.[2] I motsats till en utbredd missuppfattning var Schack inte flöjtist och spelade inte själv flöjt i rollen som Tamino. Han tonsatte flera av Schikaneders libretton.

Benedikt Schack – Wikipedia

Benedikt Schack – Wikipedia EN

Wolfgang Amadeus Mozart (27 januari 1756 i Salzburg, ärkebiskopsdömet Salzburg; 5 december 1791 i Wien, Österrike), som huvudsakligen signerade sig själv som Wolfgang Amadé Mozart, var en musiker och kompositör från Salzburg[3] under den klassiska wienperioden. Hans omfattande verk åtnjuter världsomspännande popularitet och är bland de viktigaste inom den klassiska musikrepertoaren.

Som en del av det gemensamma arbete som var vanligt bland kompositörer vid den tiden komponerades föregångaren till Trollflöjten av flera kompositörer, bland vilka Mozart tydligt var, vilket kan bekräftas från manuskripten. Detta var en musikhistorisk sensation 1998.

Wolfgang Amadeus Mozart – Wikipedia

Akt I

1. Uvertyr [Henneberg]
2. Introduktion, ”Ni flickor, ni unga män” [Henneberg]
3. Aria [Lubano], ”Gode himlar! O ni gudar” [Henneberg]
4. Aria [Lubanara], ”En sådan vacker kvinna kan” [Henneberg]
5. Kör och solo, ”Vilken charmig musik” [Schack]
6. Duett [Lubanara och Lubano], ”Tralleralara” [Gerl]
7. Recitativ och aria [Eutifronte och Lubanara], ”I de mörka höjderna” [Gerl]
8. Kör och solo [Lubano], ”Se! Med gyllene horn!” [Henneberg]
9. Aria [Nadine], ”En flicka, som är het av kärlek” [Henneberg]
10. Recitativ och aria [Nadir och Astromonte], ”Vilken konstig röst jag hörde” [Schack]
11. Final, ”Vart, Nadine” [Henneberg och Schikaneder]
    Akt II
12. Uvertyr [ingen kompositör nämnd]
13. Kör och recitativ [Eutrifonte och Genius], ”Ah, Astromonte” [Henneberg]
14. Aria [Lubano], ”Lita inte för mycket på flickorna” [Henneberg]
15. Marsch [ingen kompositör nämnd]
16. Duett [Lubano och Lubanara], ”Nu, kära lilla kvinna” [Mozart]
17. Aria [Eutifronte], ”Nadir, du vinner” [ingen kompositör nämnd]
18. Aria [Nadir], ”Ni välvilliga gudar” [Gerl]
19. Kör, ”Astromonte dör igenom oss” [Schack]
20. Aria [Lubano], ”Kärlek är sannerligen en dåraktig sak” [ingen kompositör nämns]
21. Aria [Nadine], ”Min enda, käraste Nadir!” [Schikaneder]
22. Final, ”Mjam! Mjam” [Mozart] – ”Bort, stackars unge man” [Mozart]

• ”Herr Astromonte, vi tackar er” [Schack]

Emanuel Schikaneder, även Emanuel Schickaneder, egentligen Johann Joseph Schickeneder, (* 1 september 1751 i Straubing;[1] † 21 september 1812 i Wien) var skådespelare, sångare, regissör, poet och teaterchef. Som en mångsidig konstnär skrev han mer än 100 pjäser och libretton och komponerade även sina egna operor.

År 1789 återvände Schikaneder till Wien, där man 1787, på teaterchef Christian Roßbachs begäran, hade byggt Freihaustheater, en teater i det som då var Wiens största hyreshus, Freihaus auf der Wieden. Denna teater öppnade den 12 juli 1789 med Schikaneders pjäs ”Den dumme Anton i bergen”. Den 30 september 1791 ägde premiären av operan Trollflöjten rum där. Schikaneder hade skrivit librettot till den, med musik av Wolfgang Amadeus Mozart. Schikaneder själv spelade fågelfångaren Papageno, en figur i traditionen av den gamla wienska folkteatern. Framgångarna genererade så stora intäkter att Schikaneder, med hjälp av köpmannen Bartholomäus Zitterbarth, kunde bygga en ny teater på andra sidan floden Wien, Theater an der Wien. Det gamla Theater auf der Wieden stängdes därför 1801 och omvandlades till hyreslägenheter.

Emanuel Schikaneder – Wikipedia