Franz Xaver Gerl: * 30 november 1764 i Andorf, Oberösterreich, † 9 mars 1827 i Mannheim, Tyskland. Sångare (bas) och kompositör. Son till en skollärare och organist; 1777 domkyrkokörsångare (alt) i Salzburg, där han måste ha varit elev till L. Mozart; 1778–82 vid Salzburgs gymnasium, studerade sedan logik och fysik vid universitetet; från 1785 satsade han på en teaterkarriär, först som bas i Ludwig Schmidts teaterkompani i Erlangen, Tyskland, och 1786 vid ett Rhenlandskompani (främst i komiska roller, med en huvudroll som Osmin); 1787 i E. Schikaneders trupp i Regensburg, Tyskland; 1789–93 vid Freihaustheater vid Wieden i Wien, verksam som sångare och huskompositör. Han sjöng Sarastro (hans första fru Barbara var Papagena) i W. A. Mozarts Trollflöjten vid premiären 1791, som var vän till Mozart och skrev arian ”Per questa bella mano” K. 612 för honom samma år. Från 1794 till 1801 uppträdde han på Brno-teatern; från 1802 till 1826 var han medlem i Mannheims nationalteater, där han också arbetade som skådespelare. Hans singelspelar skrevs mestadels i samarbete med tenoren B. Schack. Mozarts andra äktenskap var med Magdalene (född Reisinger), hans första fru Barbaras kusin.
MINNESMÄRKEN
Minnesmärke i Andorf
Konstnärsparet Franz och Barbara Gerls arbete kännetecknas av deras lojala tjänstgöring för W.A. Mozart och hans verk.
(Prof. Alfred Orel)
Franz Xaver Gerl, född 1764 i Andorf, son till en skollärare och organist, studerade i Salzburg och blev basist och kompositör. Hans fru, Barbara, född Reisinger, också sångerska, var bland Mozarts nära vänner. Fru Gerl övertalade den tveksamma Mozart att ta sig an kompositionen av ”Trollflöjten”. Det är därför inte konstigt att Mozart anpassade sångrollen Sarastro till rösten hos sin framgångsrika basistvän. Vid premiären av ”Trollflöjten” på Theater auf der Wieden i Wien sjöng Franz Gerl Sarastro och Barbara Gerl Papagena. Franz Gerl framförde också huvudrollerna som Osmin, Don Giovanni och Figaro i andra Mozartoperor. Att Gerl sjöng basstämman i Mozarts Requiem vid Mozarts dödsbädd (4 december 1791) talar för den vänskap som varade fram till hans död.
[Ovanstående text skrevs baserat på historiska dokument]
VERK
Singspiele (Den dumma trädgårdsmästaren från bergen, eller De två Antonerna; Jakob och Nannerl, eller Den behagliga drömmen; De dolda sakerna; Vad gör Anton på vintern?; Don Quijote och Sancho Panza; De vises sten eller Den magiska ön; Anton vid hovet eller Namnsdagen).
